Dumma fredag
5 timmar skola och 4,5 timmar arbete, just nu sitter jag hemma och har min rast mellan skola och jobb.
Har inte hunnit att prata med rektorn idag (precis som om hon har tid) och det är jag väldigt besviken över.
Jag får väl ta det på måndag...
Jag har berättat om projektet för vissa, har fått både positiv och negativ respons.
Vissa verkar tro att bara för att jag har startat det här projektet så ska jag helt plötsligt "vara" muslim och följa alla regler, be 5 gånger om dagen.
Jag ska följa de regler som syns, men resten hinner en vanlig studerande, arbetande människa inte med, de fem bönerna är olika och väldigt invecklade, många saker är tre, man ska tvätta sig och stoppa fingrarna i öronen och stegen som finns i bönen är väldigt många! Jag hinner faktiskt inte med att lära mig det på en vecka.
Människor säger till mig att jag är modig.. Jag frågar mig själv; Sen när är det modigt att kämpa för mänskliga rättigheter? Är det inte något alla borde göra?
Till dess!
Det här är ett riktigt intressant projekt. Det är alldeles för få människor som faktiskt aktivt motverkar SD:s inträdande i riksdagen. På sin höjd så demonstrerar man, något som SD sedan länge lärt sig att hantera genom att måla upp sig själva som martyrer.
Jag tror på det du gör. Skulle den frånvarande rektorn vara negativt inställd så hoppas jag inte att det hindrar dig (har denne rektor inte sett problematiken med främlingsfientligheten i Kungsbacka än så är ju denne person faktiskt ett pucko). Var beredd på att idioter kan komma med glåpord och annat trams, men låt det rinna av dig - jag tror att betydligt vettigare folk kommer att följa de hela genom den här bloggen.
W: Tack för din kommentar! Du är faktiskt den förste som jag får äran att läsa en kommentar från på den här bloggen!
Jag tänker absolut inte låta någonting hindra mig, jag har viljan och jag har verktygen att genomföra mitt projekt med hopp om att fler hakar på! :)
Trevligt att du tar bort kommentarer. Min kommentar var till för att pusha dig att nå ett större mål, istället för att ge upp på saker du tror/vet nu är svårt. Bara du försöker ta det hela ett steg längre, så är det en vinst i sig. Man måste inte lyckas med precis allt man försöker sig på, inte när det gäller såna här saker.
Men om du inte vill det, så säg det till mig istället för att bara ta bort kommentarerna.
När jag gjorde mitt projektarbete så satsade jag STORT. Jag lyckades inte med allt(väldigt mycket av det sket sig totalt) och det tog mycket av min fritid. Men jag hade ett stort mål, och försökte verkligen att uppnå det. Jag känner mig nu i efterhand väldigt stolt över detta. Jag försökte uppnå något stort, och om jag hade haft mer tid, så hade jag kanske kunnat lyckats.
Det är bättre att sätta mål som di måste klara, och sen utöver det göra mål som du vill klara. De du vill klara ska vara stora mål som låter orimliga. mMen om du försöker dig på dem, så kommer du i alla fall känna tillfredsställelsen att du försökte göra något stort och att någon dag kommer du lyckas. De som sätter små mål klarar dem, men de kommer att ångra att de inte satsade mer.
Jag kan ju säga att jag fick MVG för mitt projektarbete.
Greger:
Jag ber verkligen om ursäkt! Jag var osäker på kommentarens natur och därför valde jag att återkalla publiceringen. Jag har fått en del negativ respons från människor som säger att det jag gör är korkat och att jag är "retard". Jag håller med dig om att det är mer värt att satsa stort! Det tänker jag göra också, men jag kan ofta uppleva misslyckanden som något dåligt. När jag inte har lyckats genomföra något som jag har ställt in siktet på, blir jag ofta självkritisk och tycker att jag har misslyckats så brutalt att det är pinsamt.
Jag ska satsa mer, absolut, men vet detta; det här är inget projektarbete för skolan, det här gör jag för att jag hör på mitt hjärtas röst. :)
